3 månader

   USA    1 kommentarer
Idag, 23 november, har jag varit här i 3 månader. 2 månader till och jag är halvvägs. För att få tiden gå fortare sätter jag hela tiden upp små mål, just nu är de till thanksgiving vilken är nästa helg, sen till min födelsedag, sen julafton, sen nyårsafton och sen Florida. Florida är väl typ stora målet eftersom min födelsedag och julafton kan nog bli rätt tuff. 



Julen är kommen

   USA    0 kommentarer












Igår var jag på en julbåt med alla utbytesstudenter och familjer. De var himla trevligt och himla mysigt. Inte ens december än men jag har värsta julkännslorna för alla redan har pyntat deras hus och de är julmusik överallt. 
Träffade en tjej från Sverige också vilket va kul. Kändes så himla weird att prata svenska så i början pratade vi engelska mer engelska än svenska med varann, haha! 
Efter båten åkte vi till Red Robin och käka hamburgare, hamburgarna här är ju en klass för sig.



Uppenbarelser

   USA    2 kommentarer
Efter att spenderat 90 dagar långt från alla jag älskar har fått mig förstå vad som verkligen är viktigt i livet. Jag vet kanske meningen med livet nu. Förstå mig rätt, allas "mening med livet" är annorlunda, men jag vet min mening. 
 
Efter att ha levt i en annan familj, se hur den funkar med allt från deras kärlek till varann, deras bråk och deras traditioner får mig såklart tänka på min egen. Att börja ny skola med inga vänner eller bekanta men se andras vänskaper får mig även tänka på hur viktigt vänner är. Jag ser allting utifrån, jag sitter där oftast tyst och bara granskar. Varje dag lägger jag märke till en ny grej, 2 bästa vänner som skrattar eller nån vana som familjen har. Saker som vart en vardag för mig i Sverige är ju inte längre en självklarhet, därför lägger jag även märke till saker jag tidigare inte brytt mig om. 

Tidigare när jag tänkt på min framtid har allt handlat om att jag vill resa, jag vill få ett bra jobb, jag vill lyckas osv. Men vad spelar de för roll om jag ändå inte har några vänner eller familj att dela sakerna med. Att resa såhär har varit väldigt utvecklande, inte på de sättet att jag har förändrats. Tidigare var jag rädd att min humor kanske skulle förändrats, att jag inte skulle ha samma saker gemensamt längre med mina vänner, men jag är inte alls rädd för de längre. Jag kommer alltid vara samma person, de ända som har ändrats är att jag är mer uppmärksam. Jag märker varje dag att jag "hittar mig själv". Jag börjar veta vad jag egentligen brinner för, vad jag verkligen tycker är viktigt och vad som egentligen är skitsamma. 

Denna resa är jävligt bra för mig, och jag är så tacksam över pappa och mamma som gett mig chansen och även personerna här som släppt in mig i deras liv. Jag ska njuta så mycket som möjligt av resten av tiden här men jag kan inte vänta tills jag får komma hem igen och träffa alla jag älskar och börja leva mitt liv med mina nya värderingar. 

Jag älskar er min kära familj, och jag älskar er mina kära vänner!