Det är alltså 101 dagar kvar tills jag ska få krama om min familj igen. 100 dagar. Försöker tänka att det är lite och att tiden kommer flyga iväg men helt ärligt så är jag rätt trött på allt här och vill hem nu. Alla är så tråkiga och det är liksom inget nytt. Det är som att jag är 14 år igen och höjdpunkten är sleepovers.

 

Jag är försyld och hängig och vill bara jävligt gärna ha en mamma- eller pappakram, till och med robinkram skulle duga haha. Vill kunna ringa en kompis eller något och tvinga hem dom till mig med glass. Istället ligger jag själv på mitt golv i ett land där det är omöjligt att vara spontan eftersom allt är så jävla lång ifrån varann. Men innan jag blev sjuk så har jag faktiskt vart väldigt possitiv, haft full rulle ända sen florida. Alltså inte spenderat någon dag hemma. Det är bara när jag blir sjuk som jag börjar tänka lite för mycket, börjar tycka lite synd om mig själv och helt plötsligt så blir allt som händer hemma så mycket mer intressant och människorna börjar jag klassa som gudar. 

 

Illafall kommer det lite bilder fran senaste veckorna.